Hejdå!

 

Sommar och semester. På väg till nästa stopp Göteborg. Sitter på tåget och telefonen ringer. Min bror meddelar att pappa blivit sjuk och det är stabilt. Från en lugn avkopplande vecka hos min väninna i Frankrike till ett kaos i huvudet. Vadå stabilt? Vad menar du? Tusen frågor dyker upp, men svaren är få.
Ovissheten vad ska jag göra åka till Göteborg som planerat eller Stockholm? Kan jag byta min biljett eller ej? Beslutar att åka till Stockholm om det går att byta och det gick smort. På vägen hem i planet släpper spänningar och en och en annan tår trillar ner från kinden. Har ingen lust med någonting alls. Förstår inte beskedet än eftersom pappa var en aktiv man och har bättre fysik än jag som är yngre. Befinner mig i en glasbubbla och vill bara vara framme.

Äntligen framme på Arlanda. Nu väskan och hem till mamma. Många väskor passerar på bandet men inte min. När de sista väskorna åkt runt ett tag och inga nya kommer, inser jag att min är inte där. Till luckan för försvunna väskor och inser att bussen som jag skulle åka har gått. Fixar med papper och tar sedan en taxi till mamma.

Första besöket på sjukhuset och se min fina pappa där. Trött men ändå pappa. Han skämtar när han orkar vara vaken. Veckan  består av att åka fram och tillbaka till sjukhuset. Läget blir sämre och någon dag senare bättre. Åker hem ett tag för att bara vara i den underbara sommaren. Sitter på en restaurang när beskedet kommer som inte var väntat. Pappa har lämnat oss. Försöker ta in information och nyper mig för att se om det är sant.

Nu när snart tre månader har passerat är saknaden fortfarande enorm och tårarna dyker upp när man minst anar det. Ser tillbaka på tiden vi fått tillsammans och kan med kärlek vara tacksam.
Jag pratar med han på mitt vis och jag vet att du finns här på ditt vis.

Älskar dig pappa<3

 

 

 

 

4 thoughts on “Hejdå!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *