Det gör ont

Jag står inför förändringar. Naturliga att barnen börjar flytta hemifrån, men även att mitt hjärta gör sig påmint. På det sättet att jag måste följa  min längtan och det känns som många bollar är i luften, men bara någon har landat. Samtidigt i denna  stund där jag inte vet riktigt nästa steg försöker jag förhålla mig till det. Till känslor som dyker upp från ingenstans en slags rensning även där. Andas och låter det komma och tårar trillar ner på min kind.  Mer tårar för att släppa taget som mamma till mina underbara barn. De är vuxna och jag måste hitta en ny tillvaro för mig och hur mitt liv ska se ut. De är nära, men ändå långt borta. Det knyter sig i bröstet för min kärlek är så oändlig till dem, men de ska flyga. Undrar om fågelmammorna känner likadant. Jag gråter en stund och följer min kropp. Det börjar lätta och sorgen avtar. I mitt hjärta bor dem för alltid.

Nästa förvirring är att förhålla mig till det nya. Här behöver jag verkligen känna in vart jag ska. Egentligen vet jag vad jag vill, men inte riktigt hur. Jag har börjat med ett steg i rätt riktning, sen är det bara att ha tillit och öva upp tålamodet. Lita på att det blir bra till slut. Här är jag otålig för jag vill veta och helst vara vid vissa mål, men det tar den tid som det ska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *